Mycket av den svenska regleringen gällande luftföroreningar i utomhusluft härstammar från EU-direktiv om utvärdering och säkerställande av luftkvalitet. De gällande luftkvalitetsdirektiv (2008/50/EG och 2004/107/EG) fastställer grundläggande mål för luftkvaliteten och regler för kontrollen. Gräns- och målvärden för ett antal viktiga luftföroreningar anger den lägsta godtagbara luftkvalitet för att skydda människors hälsa och miljön. Direktiven innehåller dessutom regler och principer för hur medlemsländerna ska kontrollera luftkvaliteten, tillhandahålla information till allmänheten samt åtgärda identifierade problem.

I Sverige har direktiven införts som miljökvalitetsnormer för utomhusluft med stöd av Miljöbalken, Luftkvalitetsförordningen (SFS 2010:477) och Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av miljökvalitetsnormer för utomhusluft (NFS 2019:9). Miljökvalitetsnormer för utomhusluft finns för:

  • kvävedioxid och kväveoxider
  • svaveldioxid
  • kolmonoxid
  • bly
  • bensen
  • partiklar (PM10 och PM2.5)
  • bens(a)pyren
  • arsenik
  • kadmium
  • nickel
  • ozon (Naturvårdsverkets ansvar)

Det finns ett dotterdirektiv med målvärden för arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Under kommande år är det troligt att miljökvalitetsnormer också införs för kvicksilver och flyktiga organiska föreningar. Då kommer det att finnas miljökvalitetsnormer för nästan alla viktiga luftburna ämnesgrupper i utomhusmiljön.

Regelbundna mätningar av luftföroreningar i svenska tätorter sker sedan 1980-talet för kvävedioxid, svaveldioxid, sot och marknära ozon. Mätningar av de andra ämnesgrupperna är mindre vanliga och mindre systematiskt utförda. Införandet av miljökvalitetsnormer har inneburit större krav på omfattning och kvalitet på mätningar av en mängd luftföroreningar i kommunerna. Referenslaboratoriet för luftkvalitet – mätningar verkar som en stödfunktion till landets kommuner för att mätningarna som görs ska hålla rätt kvalité.

Läs mer på:

Naturvårdsverkets sida gällande Miljökvalitetsnormer för utomhusluft

Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2019:9