Mätningar
Referenslaboratoriet för luftkvalitet – mätningar har det övergripande ansvaret för att vägleda kommunerna om de tekniska frågorna kring mätningar för kontroll av luftkvalitet. Syftet är att säkerställa att de metoder och instrument som utför mätningarna fungerar och ger mätningar av tillräcklig hög kvalitet.
Var ska man börja
För att kontrollera om ett gränsvärde klaras i kommunen krävs att utvärderingen redan från start inriktas på att finna de mest belastade platserna i kommunen. Därvid måste såväl bakgrundshalter som lokala bidrag tas med i beräkningen. Målet i detta inledande utvärderingssteg är att kontrollera om den nedre utvärderingströskeln överskrids på någon sådan belastad plats i kommunen.
För att komma igång med denna typ av utvärdering är Luftguiden och Naturvårdsverkets föreskrifter en naturlig start på allt luftkvalitetsarbete, här beskrivs hur arbetet med luftföroreningar ska bedrivas och hur regler och lagar ska följas och tillämpas. Kommer man fram till att mätningar behöver göras för att fortsätta undervärderingen ger dessa dokument starten på mätstrategin och fastställer i vilken omfattning mätningar ska göras, så som vilka krav som ställs, val av mätmetod, val och antal provtagningsplatser etc. När dessa delar sedan är fastställda kommer Referenslaboratoriet för luftkvalitet – mätningar in i bilden. Referenslaboratoriet tillhandahåller information om vilka instrument som är godkända att använda samt hjälp med att kvalitetssäkra mätningarna.
Rapportering
Resultat av kontroll av luftkvalitet ska årligen rapporteras till Naturvårdsverkets datavärd. Senast den 31 mars ska grunddata från mätningarna för hela föregående kalenderår skickas in till Naturvårdsverkets datavärd, tillsammans med uppgifter om datakvalitet och metadata. Modellberäknade data samt resultat från objektiv skattning ska rapporteras till datavärden senast den 30 juni.
Görs kontinuerliga mätningar ska dessa också löpande i realtid levereras till Datavärden.
För hjälp med att konvertera från ppb till μg/m3 se omvandlingstabell.
För hjälp med att göra en initial flaggning av data inför rapportering finns detta verktyg.
Metoder
Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (NFS 2016:9) skall referensmetod eller likvärdig metod användas vid kontinuerliga mätningar. Mätinstrument som mäter enligt referens- eller likvärdig metod och som används vid kontinuerliga mätningar ska vara godkända av Naturvårdsverket.
Instrument för kontinuerliga mätningar kan mäta enligt:
Referensmetoden
instrument som mäter enligt en internationellt erkänd standardmetod. Referensmetoden för respektive förorening anges i NFS 2016:9.
Likvärdig metod
är ett instrument som mäter enligt en metod som bedöms ge likvärdiga resultat med referensmetoden. För att godkännas som likvärdigt genomgår metoden/instrumentet ett särskilt jämförelsetest för likvärdighet med referensmetoden i enlighet med dokumentet “Guide to the Demonstration of Equivalence of Ambient Air Monitoring Methods“.
Mätmetoder för reglerade föroreningar
Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (NFS 2016:9) skall referensmetod eller likvärdig metod användas vid kontinuerliga mätningar. Mätinstrument som mäter enligt referens- eller likvärdig metod och som används vid kontinuerliga mätningar ska vara godkända av Naturvårdsverket.
Referensmetoder finns för följande föroreningar:
Kontinuerliga mätningar
Med kontinuerliga mätningar menas, för de flesta av miljökvalitetsnormerna, mätningar som ska ske under ett helt kalenderår på en och samma mätplats. Visst databortfall under året är att vänta, men för att anses som giltiga kontinuerliga mätningar ska kvalitetsmålen enligt Bilaga 1 i Naturvårdsverkets föreskrifter för osäkerhet, datafångst och tidstäckning uppfyllas. Mätningarna bör vara av löpande karaktär, dvs. ske år efter år på samma plats. Hur länge mätningarna ska fortgå beror på luftkvalitetssituationen samt vilken förorening som utvärderas.
Kontinuerliga mätningar ska som grundregel ske när den nedre utvärderingströskeln överskrids för en förorening, dock med vissa undantag t.ex. för kommuner med färre än 10 000 invånare (se Luftguiden för mer information).
Det mätinstrument som används vid kontinuerliga mätningar ska mäta enligt referensmetod eller likvärdig metod och ska vara godkänt av Naturvårdsverket enligt 19 § i föreskrifterna. Alla godkända instrument finns listade under fliken “Godkända instrument” här på Referenslaboratoriets hemsida.
Mer information om mätningar i allmänhet finns i Luftguiden. När det kommer till kvalitetssäkring av kontinuerliga mätningar så finns den harmoniserade QA/QC-manualen att hämta här på Referenslaboratoriets hemsida.
Indikativa mätningar
Indikativa mätningar uppfattas ibland som mätningar med enklare metoder, men även de omfattas av krav på tidstäckning och mätningars tidsupplösning. De ska inte koncentreras till de perioder på året som kan ha högre koncentrationer, utan visa årets hela belastning. Det är överlag viktigt att säkerställa att de indikativa mätningarna ger tillräckligt med information för att kunna utvärderas mot aktuella miljökvalitetsnormer. Det innebär bl.a. att mätningarnas tidsupplösning behöver vara tillräckligt hög för att kunna följa upp de relevanta miljökvalitetsnormerna.
För att anses som giltiga indikativa mätningar ska kvalitetsmålen enligt Föreskrifternas Bilaga 1 för osäkerhet, datafångst och tidstäckning uppfyllas. För de flesta av miljökvalitetsnormerna tillåts en högre osäkerhet för mätvärdet vid indikativa mätningar. Referensmetod enligt Bilaga 2 i föreskrifterna eller likvärdig metod behöver inte användas, men innebär en fördel, inte minst när det gäller utvärdering av mätosäkerheten.
Mer information om mätningar i allmänhet finns i Luftguiden. När det kommer till kvalitetssäkring av mätningar så finns den harmoniserade QA/QC-manualen att hämta här på Referenslaboratoriets hemsida.
Övriga mätningar
Det finns ett flertal mätningar som har genomförts, och i vissa fall fortfarande genomförs, i Sverige som inte uppfyller dagens alla krav på kontinuerliga mätningar eller indikativa mätningar. Dessa mätningar har varit relativt vanliga i mindre och medelstora kommuner och tätorter, och har i många fall pågått under lång tid. Exempel på sådana mätningar är kortvariga mätkampanjer, vinterhalvårsmätningar och mätningar med låg tidsupplösning (t.ex. månadsvisa mätningar).
Även om dessa mätningar inte uppfyller lagstiftningens krav på kontinuerliga eller indikativa mätningar kan de ändå ge värdefull information om luftkvaliteten. De kan bl.a. utgöra ett viktigt underlag för en inledande kartläggning eller objektiv skattning, för uppföljning av miljökvalitetsmålet Frisk luft, för validering av modellberäkningar eller för att följa långsiktiga halttrender. Sådana mätningar rapporteras till datavärden som ”övriga mätningar” (istället för kontinuerliga eller indikativa mätningar).
”Övriga mätningar” genomförs oftast med enklare mätmetoder såsom diffusiva provtagare som vanligen har lägre tidsupplösning och till viss del större mätosäkerhet än mätningar som genomförs med automatiska instrument.
Mer information om mätningar i allmänhet finns i Luftguiden. När det kommer till kvalitetssäkring av mätningar så finns den harmoniserade QA/QC-manualen att hämta här på Referenslaboratoriets hemsida.
